Fredagen 27 maj 2016 var för mig en omtumlande dag. Det hela började vid lunchtid och jag hade precis varit med varit med på en tekniklektion för årskurs 7 i Navets skola, där jag befinner mig en dag i veckan. På väg till personalrummet öppnade jag mobiltelefonen och såg mitt namn på facebook. Det var någon som gratulerade mig för att jag hade blivit tilldelad ett pris. Min första tanke var att något måste ha blivit fel. Efter en del efterforskningar insåg jag dock att det som stod på nätet uppenbarligen stämde. Jag var en av de fyra lärare som tilldelats Svenska akademiens svensklärarpris 2016.
Jag är både stolt och rörd. De som tilldelats priset är lärare ”som genom sin gärning har stimulerat intresset för svenska språket och litteraturen”. Och några av mina förebilder hittar jag just i tidigare pristagare: Lena Sjöqvist, Anne-Marie Körling och Anna Kaya. Men så många, många fler finns där ute, och alla har de bidragit till att förändra, utveckla och förbättra svensk skola och min och andras syn på den.
Och nog handlar min lärargärning, precis som deras om svenska språket. Kanske framför allt om sambandet mellan språk, undervisning och lärande, på olika sätt, i olika sammanhang. Om alla elevers rätt till svenska språket och även rätten till deras övriga språk. Om rätten till språk för att tänka, kommunicera och lära på. Om rätten till en likvärdig utbildning och likvärdiga möjligheter. Citatet nedan ska göra avtryck i våra klassrum, för alla våra elever.
Jag är både stolt och rörd. De som tilldelats priset är lärare ”som genom sin gärning har stimulerat intresset för svenska språket och litteraturen”. Och några av mina förebilder hittar jag just i tidigare pristagare: Lena Sjöqvist, Anne-Marie Körling och Anna Kaya. Men så många, många fler finns där ute, och alla har de bidragit till att förändra, utveckla och förbättra svensk skola och min och andras syn på den.
Och nog handlar min lärargärning, precis som deras om svenska språket. Kanske framför allt om sambandet mellan språk, undervisning och lärande, på olika sätt, i olika sammanhang. Om alla elevers rätt till svenska språket och även rätten till deras övriga språk. Om rätten till språk för att tänka, kommunicera och lära på. Om rätten till en likvärdig utbildning och likvärdiga möjligheter. Citatet nedan ska göra avtryck i våra klassrum, för alla våra elever.
Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts. (Lgr 11, s. 87, 222 och 239) |
I många av mina nuvarande uppdrag i både grund- och gymnasieskola arbetar jag nära lärare och arbetslag som vill utveckla sin undervisning och därför är jag ofta med i planering och under lektioner. Jag var glad över tekniklektionen som innehöll aktiviteter som både aktiverade och engagerade eleverna och som förutsatte samarbete och interaktion. Mest exalterad var jag kanske ändå över att jag vid 41 års ålder fick lära mig innebörden av begreppet korrugering. Eleverna hade under lektionen i mindre grupper fått olika uppgifter kopplade till innehållet i ämnet teknik. Den grupp jag höll mig vid hade fått i uppdrag att bygga det högsta tornet av ett vanligt tunt A4-papper. Vi hade klippt, rivit, rullat och tejpat, tänkt och resonerat, ställt hypoteser, misslyckats, börjat om, försökt oss på nya sätt och försökt igen. Till slut nådde gruppens högsta torn 93 cm. Vi var mycket nöjda, men samtidigt visste vi att en grupp på en lektion innan oss hade lyckats bygga ännu högre. Hur hade de gått till väga?
I slutet av lektionen hjälpte läraren oss att resonera kring tekniker man kan använda för att göra det tunna papperet starkare. Vi förstod om att om vi hade gjort flera tunna cylindrar som vi stoppat i varandra, så hade vi kunnat bygga ett riktigt, riktigt högt och hållbart papperstorn. Men, varför då? För att visa oss la hon ett A4-papper mellan två bord och en sax ovanpå. Såklart gjorde saxens tyngd att papperet och saxen föll ner i golvet. Hur kunde vi göra papperet starkare? Läraren tog ett annat papper och visade att ju mer man viker ett papper, desto starkare blir det. Det tunna, tunna blir starkare och starkare tillsammans.
Sedan lyfte hon upp det första papperet från golvet och vek det så att det fick en dragspelsform. Efter det la hon åter papperet mellan de två borden och placerade saxen ovanpå. Samtidigt introducerade hon det ämnesspecifika begreppet korrugering. Det dragspelsvikta, korrugerade - i mina ögon korrigerade - papperet, bar nu saxen utan problem. Samma papper, samma sax, men helt andra förutsättningar. Med hjälp av begreppet korrugering fick begreppet korrigering en ny betydelse för mig. Det handlar om något mer än förbättring eller förändring. Det handlar inte heller om att rätta fel. Det handlar om att använda tillgängliga resurser, att se och ta vara på potentialen i det material som finns, på ett sätt så att det bättre möter syftet. Att använda den expertkunskap som faktiskt finns. Vilken kraft det ligger i det. |
Och kanske bör vi inte kalla det för korrigering, det jag och så många andra arbetar med när vi kämpar för bättre villkor för både elever och lärare i svensk skola. Men, nog finns det likheter. Vi arbetar för lyfta fram forskning och beprövad erfarenhet och arbetar för att det som vetenskapen visar oss också ska tillämpas i praktiken. Och vi arbetar för att göra dem som finns och verkar i skolan starkare.
Svensk skola överlag misslyckas fortfarande med elever med utländsk bakgrund och elever med föräldrar med kort utbildningsbakgrund. Fortfarande möts vi ibland av lärare, skolledare och politiker och föräldrar som förklarar skolmisslyckande för vissa elevgrupper med faktorer hos eleverna själva eller deras föräldrar, snarare än med faktorer som har med skolans förhållningssätt, dess organisation och arbetssätt att göra. Men, vi kan göra skillnad om vi lära oss att se på det vi har - våra elever och skolan - på ett nytt sätt, ur ett annat perspektiv. Nyanlända elever är mer än ett platt, tunt oskrivet blad och får dessa elever använda de resurser de redan har, kan de nå hur långt som helst. Betydelsen av svenska som andraspråk, studiehandledning på modersmål, modersmålsundervisning och en ämnesundervisning där språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt ger alla elever möjlighet att lära och utvecklas. En undervisning som vänder sig till och inkluderar och engagerar alla, och inte bara några få, är en nyckelfråga för svensk skola.
Samtidigt är inte läraren den enda aktören, den enda som behöver ändra, utveckla sin förståelse och sin förmåga att se potentialen i elever och lärare, föräldrar och vårdnadshavare. Det handlar om förhållningssätt och kunskap på skolans alla nivåer, kommun, lärosäten, Skolverket, regering. Att bygga en skola på vetenskaplig grund och att låta det på riktigt synas i praktiken och inte bara i teorin är något som berör långt fler än bara läraren.
Att se nyanlända elever och deras vårdnadshavare som en självklar del av skolans organisation, och inte något som organiseras för först när allt annat är klart, är en del. Att se elevernas modersmål som en avgörande resurs för deras möjlighet till lärande och självkänsla, en annan. Att se flerspråkig personal som en självklarhet. Att ämnet svenska som andraspråk ges på fler universitet och att flerspråkiga elevers lärande ingår i samtliga lärarutbildningar. I en riktigt bra skola ska det inte vara skillnad på elev och elev. I en riktigt bra skola stärker vi kontinuerligt lärares professionella kompetens.
Jag är därför glad att många skolor och kommuner satsar på att låta lärare fortbilda sig i språkutvecklande arbetssätt. Jag är glad att många huvudmän låter lärare gå in i Läslyftet för att utveckla skolans undervisning genom ökad kunskap om läs- och skrivdidaktik, inte bara i språkämnena utan i skolans alla ämnen. Jag är glad att Skolverket i samarbete med flera lärosäten ger kommuner och huvudmän möjlighet att stärka kompetensen kring nyanlända elevers lärande.
I vilken form, under vilka förutsättningar är svensk skola som starkast? Det hela handlar om huruvida vi, när vi möter utmaningar, väljer att lägga oss platt eller om vi vågar se potentialen i det som är. Om vi vågar prova en annan form. Om vi lär oss att i ett slätt och platt och tunt papper finns en styrka och en kraft som vi bara behöver lära oss ta fram. När vi vågar lita på att vi, genom att tänka och göra annorlunda, så kan vi göra skillnad.
Svensk skola överlag misslyckas fortfarande med elever med utländsk bakgrund och elever med föräldrar med kort utbildningsbakgrund. Fortfarande möts vi ibland av lärare, skolledare och politiker och föräldrar som förklarar skolmisslyckande för vissa elevgrupper med faktorer hos eleverna själva eller deras föräldrar, snarare än med faktorer som har med skolans förhållningssätt, dess organisation och arbetssätt att göra. Men, vi kan göra skillnad om vi lära oss att se på det vi har - våra elever och skolan - på ett nytt sätt, ur ett annat perspektiv. Nyanlända elever är mer än ett platt, tunt oskrivet blad och får dessa elever använda de resurser de redan har, kan de nå hur långt som helst. Betydelsen av svenska som andraspråk, studiehandledning på modersmål, modersmålsundervisning och en ämnesundervisning där språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt ger alla elever möjlighet att lära och utvecklas. En undervisning som vänder sig till och inkluderar och engagerar alla, och inte bara några få, är en nyckelfråga för svensk skola.
Samtidigt är inte läraren den enda aktören, den enda som behöver ändra, utveckla sin förståelse och sin förmåga att se potentialen i elever och lärare, föräldrar och vårdnadshavare. Det handlar om förhållningssätt och kunskap på skolans alla nivåer, kommun, lärosäten, Skolverket, regering. Att bygga en skola på vetenskaplig grund och att låta det på riktigt synas i praktiken och inte bara i teorin är något som berör långt fler än bara läraren.
Att se nyanlända elever och deras vårdnadshavare som en självklar del av skolans organisation, och inte något som organiseras för först när allt annat är klart, är en del. Att se elevernas modersmål som en avgörande resurs för deras möjlighet till lärande och självkänsla, en annan. Att se flerspråkig personal som en självklarhet. Att ämnet svenska som andraspråk ges på fler universitet och att flerspråkiga elevers lärande ingår i samtliga lärarutbildningar. I en riktigt bra skola ska det inte vara skillnad på elev och elev. I en riktigt bra skola stärker vi kontinuerligt lärares professionella kompetens.
Jag är därför glad att många skolor och kommuner satsar på att låta lärare fortbilda sig i språkutvecklande arbetssätt. Jag är glad att många huvudmän låter lärare gå in i Läslyftet för att utveckla skolans undervisning genom ökad kunskap om läs- och skrivdidaktik, inte bara i språkämnena utan i skolans alla ämnen. Jag är glad att Skolverket i samarbete med flera lärosäten ger kommuner och huvudmän möjlighet att stärka kompetensen kring nyanlända elevers lärande.
I vilken form, under vilka förutsättningar är svensk skola som starkast? Det hela handlar om huruvida vi, när vi möter utmaningar, väljer att lägga oss platt eller om vi vågar se potentialen i det som är. Om vi vågar prova en annan form. Om vi lär oss att i ett slätt och platt och tunt papper finns en styrka och en kraft som vi bara behöver lära oss ta fram. När vi vågar lita på att vi, genom att tänka och göra annorlunda, så kan vi göra skillnad.
Ibland behöver inte förändringarna vara stora. Ofta kan räcka med att vi ändrar något litet. En liten, men ytterst medveten förändring kan få stora, stora konsekvenser. När vi startade Navets språkklass, en klass för nyanlända ungdomar med somaliska som modersmål, var det egentligen ingen stor förändring vi gjorde. Vi ville bara använda både elever och lärare på ett mycket mer framgångsrikt sätt än tidigare. Och vi ville tillämpa det vetenskapen sedan länge visat oss. Och jag är så glad, stolt och tacksam över alla som trodde på idén och vågade och de som lät oss försöka. Och jag är så stolt över mina kollegor och skolan som varje dag, varje lektion, för arbetet vidare, inte bara i klassrummet eller på skolan, utan också inom och långt utanför Örebro kommun.
Det går att skapa en undervisning där språkets och varje individs potential verkligen kommer till sin rätt och får alla möjligheter att lära och utvecklas, att få tilltro till den egna förmågan. Och det ser jag varje dag bevis på, i de många olika klassrum jag har förmånen att besöka och de många lärare jag har förmånen att arbeta med. Och jag är så glad att vi är så många som för samma kamp. Och vi blir både så mycket starkare och bättre tillsammans.
Jag förstår att det är någon eller några som tycker att mitt arbete har varit och är så pass viktigt att den eller de gjort jobbet att nominera mig till utmärkelsen. Det gör mig både stolt och tacksam. Jag är tacksam över att mitt hårda arbete för en likvärdig och bättre skola uppskattas. Det är viktigt att viktiga insatser uppmärksammas. Det hjälper oss att orka och våga, i en tid som faktiskt kräver både styrka, mod och en fast övertygelse om att det går att skapa både ett bättre samhälle och en bättre skola där fokus ligger på människors lika värde.
För ingen dag i mitt arbete arbetar jag ensam och jag hade aldrig vågat eller orkat utan alla andra som också arbetar för samma sak. Om vikten av att arbeta tillsammans skrev jag om 2014 då jag blev tilldelad Örebro kommuns pedagogiska pris.
Och i detta arbete är det så viktigt att vi faktiskt visar på vad som fungerar. Att få se hur korrigering av ett A4-papper fungerar, har för alltid förändrat min syn på material och hållfasthet. På samma sätt har jag påverkats, inspirerats av och förändrat, korrigerat, min syn på eleven, lärandet, läraren och undervisningens potential, genom att ta del av forskning och hur viktiga förbilder tillämpar den.
Jag förstår att det är någon eller några som tycker att mitt arbete har varit och är så pass viktigt att den eller de gjort jobbet att nominera mig till utmärkelsen. Det gör mig både stolt och tacksam. Jag är tacksam över att mitt hårda arbete för en likvärdig och bättre skola uppskattas. Det är viktigt att viktiga insatser uppmärksammas. Det hjälper oss att orka och våga, i en tid som faktiskt kräver både styrka, mod och en fast övertygelse om att det går att skapa både ett bättre samhälle och en bättre skola där fokus ligger på människors lika värde.
För ingen dag i mitt arbete arbetar jag ensam och jag hade aldrig vågat eller orkat utan alla andra som också arbetar för samma sak. Om vikten av att arbeta tillsammans skrev jag om 2014 då jag blev tilldelad Örebro kommuns pedagogiska pris.
Och i detta arbete är det så viktigt att vi faktiskt visar på vad som fungerar. Att få se hur korrigering av ett A4-papper fungerar, har för alltid förändrat min syn på material och hållfasthet. På samma sätt har jag påverkats, inspirerats av och förändrat, korrigerat, min syn på eleven, lärandet, läraren och undervisningens potential, genom att ta del av forskning och hur viktiga förbilder tillämpar den.
Jag har förstått att jag är mottagare av detta fina och stora pris. Jag har nog bara ännu inte förstått innebörden av det. Men, jag tänker att det kommer att fylla en funktion i den fortsatta kampen för en bättre skola för alla elever och lärare, där språket, allas språk, används som skolans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära.
Josefin Nilsson, Örebro
Josefin Nilsson, Örebro